HISTORIA

Röbäck är en tätort i Umeå kommun, belägen vid Umeälvens södra strand, och en av Umeås stadsdelar.

Carl von Linné nämner byn som ’Rödbäck’ i sin reseskildring av sin Lapplandsresa 1732. Namnet kommer förmodligen ifrån den järnrika vattenådern som rinner vid byn, Röbäcks källa, som på 1600-talet blev hälsokälla. Källan var redan känd som hälsokälla när Urban Hjärne omtalar den år 1702.

I skriftliga källor är Röbäck känt sedan 1443. Ett hundra år senare bor det 23 bönder i Röbäck, och det är därmed Umeå sockens största by. Kustlandsvägen mellan Stockholm och Torneå gick genom byn. Förutom jordbruk fanns där också Umeås gästgiveri. Jordbruket var inriktat på boskapsskötsel, lin, ochspannmål, och bönderna hade fiskerätt i älven och havet. Vid Kyrkberget bröts sten, bland annat till Backenkyrkan. Byn hyste galgbacken. Ryssarna brände byn i omgångar under åren 1719-1721.

Under Finska kriget 1808-1809 låg ett av de två svenska fältsjukhusen i Röbäck, där en rödsotepidemi, fläckfeber och andra sjukdomar utbröt som dödade 578 soldater av de 1 239 inlagda.
Ett av krigets slag stod i byn.

På 1900-talet började jordbruket avvecklas och industrialiseringen ta vid.

Bysmedjan som startade någon gång mellan 1880-1885 växte till storskalig industri.
Det är den bysmedjan som nu är Röbäcks Sweden AB.